unwrittenlife

Jag hatar känslan man får när man vaknar upp på morgonen och inser att man har försovit sig. När någon får komma in i rummet och väcka än och man bokstavligt talat kastar sig upp ur sängen och kollar på klockan; "Nej, inte nu igen. Varför ska jag alltid stänga av klockan i sömnen". Skriker jag alltid. Så sitter man där på säng kanten och darrar av kyla, överväger mellan att "vara sjuk" och stanna kvar i den varma sängen med det varma duntäcket och den fluffiga kudden eller att dra på sig något fort, hälla i sig frukost och dra borsten, tandborsten och mascaran på samma gång.

Då påminns jag om att jag har bara en lektion idag, de är hantverk uppe på VP och idag ska vi få våra allra bästa vänner som vi ska ha nu i 3 år vid vår sida så länge de inte går sönder. Och de heter sminkborstarna som sitter i ett fint litet sätt på sidan av höften....precis som de i affären har. Skulle kunna vara en as bra dröm men de är det inte, för jag valde ju att gå upp!

Vi hörs senare, idag kommer jag må bra ! :)